När man sitter och jobbar så får man så mycket att tänka,fundera och klura på.man liksom rensar hjärnan,sorterar in tankarna i små fack.Försöker hitta en lösning och sen lägger man det i facket och öppnar det vid behov.Idag tar lilla familjen som jag plockade fram och satt och grubbla över.Vad har hänt,Varför är vi som främlingar?Känns kallt och stelt när vi ses och ingen bryr sej om den andre eller hur vi mår..Det känns som det inte finns något att prata om!Ingen verkar sakna den andre.Vad har hänt?Vi ska vara en familj.Man hör hur andra familjer pratar,dom ses,fikar,promenerar.Hur har det blivit så här.Varför bryr vi inte oss om varann?Barnen vet knappt dom är kusiner och dom har setts kanske en handfull gång på knappa året.Nu lägger jag detta i ett fack och öppnar det sen,om det behövs.Men jag tackar min underbara Sambo och hans familj för all omtanke och mina underbara vänner nya som gamla.Nu lägger jag inte problemet på några andra utan problemet är lika mycket mitt.Men man försöker ju ibland.. Snart kväller..